Milstolpe!

Idag har vi haft några riktiga milstolpar här på gården.
Zelda har fått papperet ifrån Skatteverket så nu har hon fått hela namnet på papper, Zelda Margareta Eleonor Landfors heter hon. Margareta efter både min och sambons mamma och Eleonor efter min moster och så fick hon min sambos efternamn. Dessutom har hon varit till läkaren på rutinkontroll för första gången sedan vi kom hem från BB, allt väl! Växer både på bredden och längden, precis som hon ska.

Nästa stora grej är att veterinären varit här och tagit stygnen på Tubbe och det såg jättefint ut! Allt är naturligtvis relativt, han ser ju fortfarande ut att ha varit med om en bilolycka verkligen men det har läkt bra! Och han stödjer bra på benet och är jättesnäll att lägga om bandage och rengöra etc.

Nu vågar jag lägga ut bilder på hur det ser ut dessutom, nu när det inte är fullt lika blodigt och hemskt. Först en bild på hans nos som veterinären gjorde ett fantastiskt jobb att få ihop! Det syns ju knappt alls att det var så uppskuret som det var!
Sedan en lite närmare bild på de två såren på bringan och benet, nu när stygnen är borttagna. Det började blöda lite från där stygnen suttit när hon var där och grejade men huden hade läkt ihop bra tycker jag!

Tack alla som har stöttat mig hittils! Nu håller vi bara tummarna för att det fortsätter såhär bra!

Tubbe

Igår firade vi att Tubbe klarat den första veckan!
Vi tog de flesta dränagen för några dagar sedan och har tagit bort två av tre antiinflammatoriska medel. Det sista, sulfan, är kvar i några dagar till och sedan är det snart dags att ta stygnen.
Det är svullet men inte extremt och det såsar mindre och mindre så det känns bra! Dessutom har han blivit en fena på att ta sig fram med med benet, det är bandagerat så att han inte kan böja knät för att ge så lite påfrestning som möjligt på stygnen så det är inte så enkelt som det ser ut.

Zelda tar det också bättre och bättre, hon får stanna inne med någon av mina föräldrar när jag och sambon går ut och sårvårdar och det verkar som att hon börjar känna sig ganska trygg med dem nu! Svårt att avgöra med en så liten en naturligtvis.

Bilar är hårda...

...hästar är mjuka.

I onsdags morse klockan tre bankade någon på min dörr. Jag var redan vaken pga liten dotter men det kom ändå som en chock och värre blev det. Han bankade för att han precis hade kört på mina hästar! De hade rymt och sprungit ut på landsvägen utanför mitt hus...

Lite typiskt att de lyckas tajma in den enda bilen som skulle köra förbi vårt hus på hela natten, men sånt är tydligen livet!

I vilket fall så är tre av fyra hästar skadade men två bara lindrigt. Den tredje, Tubbe, var så illa skadad att jag aldrig trodde att han skulle kunna klara sig! Tack och lov inga ben brutna men han var uppsprättad på framben och bringa in till ben på vissa ställen, samt på nosen. Han blödde ganska rejält från såret på bringan så det var min första oro, att han skulle hinna förblöda innan veterinären hann hit. Vi bor ju ganska långt från ingenstans och det skulle ta minst 1½ timme för henne att köra.
Men sedan var prognosen inte så lovande eftersom det gick så djupt och var så stort. Går det inflammation i knäleden eller i benet så är det tyvärr bara den stora sprutan som gäller...

Veterinären gjorde ett jättejobb med att lappa ihop honom och nu står han på boxvila i minst två veckor för att inte slita upp stygnen. Lucky håller honom sällskap för tillfället men vi får se hur det går. Jag har ju bara en jättebox som sjukbox så det finns en risk att de blir less på varandra men jag tycker boxen är för liten för att någon av de stora hästarna skall kunna dela den med Tubbe.
Så nu har jag ett hästjobb framför mig med bandagering, medicinering och så vidare men allt det är värt det bara han klarar sig. Håll tummarna för oss!