Vi har varit utan mobil, fast telefoni och internet i två dygn och det låter kanske inte mycket men hjälp vad handikappad jag har känt mig! Det var ju igår som veterinären skulle komma men vi kunde inte nå honom och han kunde inte nå oss så det vart lite som på den gamla goda tiden, att man fick chansa lite och det blev lite på en höft så man fick vänta lite och så.
Så var det planerat att jag, sambon och Zelda skulle ned till stan idag och hälsa på lite släkt och göra lite ärenden och då fick jag den där känslan av att vi lämnade medeltiden och återvände till civilisationen när vi kom inom räckhåll för fungerande master igen och telefonerna började pipa av SMS som legat och väntat.
Samtidigt tyckte jag ändå det var lite behagligt hur tempot sänktes på livet när man inte var så himla nåbar hela tiden. Visst var det frustrerande också, enormt! Men eftersom det inte gick att göra något åt så var det rätt skönt att bara gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar