torsdag 31 mars 2011

Lite stolt och glad

Familjen har varit magsjuka, först lillgumman i helgen och då hade jag ett levande plåster som antingen satt i mitt knä och tittade på barnprogram, kaskadkräktes på mig eller sov på mig medans jag tittade på film. Så det var ganska oundvikligt att jag också skulle åka dit.
Hur som haver drabbades sambon något lindrigare så han har gett hästarna mat alldeles själv både idag och igår, och dessutom ströat i lösdriften! Min förut så hästrädda karl har verkligen expat! :-)
Så snart min axel är bättre måste jag försöka dra av dem lite päls med koskrapan, jag fick hela handen full när jag klappade Lucky igår och de ser inte så fantastiskt vackra ut.

Det blir för övrigt ännu fler kycklingar! En dvärghöna ligger på 9 ägg och jag skall snart skärma av så hon får ligga helt ifred, just nu måste jag lyfta på henne en gång om dagen för att plocka bort ägg de andra hönsen lägger dit och det är ju inte helt idealiskt.
Förra kullen har för övrigt blivit bortstötta eller hur man säger, de sitter numera själva på sittpinnarna och mammahönan har börjat värpa igen. Det är två tuppar och två hönor för övrigt.

Men jag vet inte hur jag skall göra, om jag skall försöka omplacera någon av flockarna (troligtvis de stora) eftersom Arnold och Philip ryker ihop bara de ser varandra. Och ärligt talat, Arnold är ett monster! Han är snäll och så, men så enormt stor att det nästan är komiskt. Jag skulle tro, utan att överdriva, att han väger drygt fem kilo! Att jämföra med en normal tupp som kanske väger 2-3 och Philip väger kanske 0,5-1kg.
Det funkar hjälpligt just nu men till sommaren vill jag att hönsen skall få gå fritt och jag vill inte riskera att Arnold har ihjäl Philip om jag kan hjälpa det. Det är en sak med räven och höken, men slagsmål med en annan mycket större tupp borde jag väl ändå kunna förhindra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar