Nu kommer jag igen, med min Tubbe-följetång... Jag har beslutat att avliva hästen. Å ena sidan känns det skönt att få ett slut både på följetången och på medföljande ångest men naturligtvis känns det även tungt och jobbigt att behöva avliva en kompis.
Men då blir det nog så istället att jag inte säljer varken Kirah eller Ironia och det känns också skönt att slippa. Visst, kommer den perfekta människan som passar så himla bra för hästen då kanske jag kan tänka mig att sälja men just nu känner jag mig väldigt inåtvänd och ledsen.
Nu skall jag äta min lunch och kontemplera i hängmattan så känns det kanske lite bättre sedan.
Jag har läst om Tubbe nu.
SvaraRaderaFörstår din ångest till fullo, har blivit tvingad att ta ett lika tungt beslut en gång, då var det min vackra sagohäst Tindra.. saknar henne än idag då ingen kan ta hennes plats, men jag är trygg i vetskapen att jag tog rätt beslut.
Vissa varelser kräver att bli i ljust minne bevarade. Deras hovavtryck lämnar aldrig ens hjärta, de får däremot sällskap av fler genom åren.
Skickar tröstkramar som jag hoppas skänker lite styrka.
/Linda