Vi har burit gumman i sjal sedan födseln. Inte jämt och ständigt men tillräckligt mycket för att nära och kära och i vissa fall fullkomliga främlingar tittat lite snett på oss. Numera blir det av förklarliga skäl mycket mer sällan men nu när både hon och jag är sjuk så är det bara jag som duger i vissa situationer och jag har helt enkelt ingen ork. ALLS!
Tänk er en storgråtande tvååring, inget duger och snoret bara rinner. Hopplösheten ligger över huset som en tung blöt filt. Tills sjalen kommer fram! Vips sitter barnet lugnt och tyst på mammas rygg så går vi ned i tvättstugan och hänger tvätt och innan sista plagget hänger på linan så sover barnet djupt. Bara att lägga ned i sängen så kan mamma pimpla honungste i lugn och ro. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar