äntligen!

Broddarna har kommit, sorterats in i broddsatser och skickats ut till väntande kunder.
En sån lättnad!

Jag har dock gått och blivit förkyld så jag har varit tvungen att skjuta fram verkningar nu i slutet av veckan, jag är inte mycket värt när jag knappt kan gå utan att bli andfådd. Jag skall se om jag kan utnyttja min oväntade "ledighet" med att pula på med nya webbutiken som skall ha premiär på några veckor till.

jag ligger efter

Jag nattsuddar idag, i ett desperat försök att komma ikapp.
De senaste veckorna har det varit helt vansinnigt mycket och det märks. Antalet obesvarade brev i inkorgen var oacceptabelt högt och jag låg även efter med paketen. Nu hade jag rensat schemat för idag så jag har betat av en del i alla fall. Men faktum kvarstår att jag fortfarande inte fått in några broddar varken av den ena eller den andra sorten. Jag har några set kvar av EasyCares egna broddar dock och jag borde verkligen få in broddarna till mina egna broddsatser precis när som helst. Men det trodde jag å andra sidan redan förra veckan...

MaxiGrip som jag hade talat så varmt om kommer jag inte få in alls, hela produktionen i år går på export till grossister utomlands. Bland annat i Kanada hördes det som. Välkommen tillbaka nästa säsong sade dom. *suck*

En ljusning i mörkret är att hästarna mina mår bra, jag har äntligen fått ihop alla nödvändiga papper för Luckys pass så det går iväg imorgon med alla paket. Hönsen har jag fått att värpa igen efter ruggningsperioden så vi har pinfärska ägg i kylen och en av mina bästa vänner kommer hem igen på söndag efter att ha varit i utlandet i åtta månader.

Öm i fötterna?

Det har sagts förut, både av mig och av andra.
http://easycarenews.com/10-04-2010/articles/the-tender-footed-horse/
Men det är bra att påminna om det för än har det inte blivit allmän kunskap, det där med att svamp är så vanligt och att det framför allt är en så fruktansvärt vanlig orsak till känsliga hovar!
Jag kommer ihåg i början, när "vi" trodde att en häst som gick barfota nog länge så småningom skulle klara alla underlag, det var bara en fråga om hornkvalitet och vana. Men så stod vi där som fån när vissa hästar var bekväma ända ifrån början medans andra aldrig tycktes bli obrydda för stenar etc.

Sedan är det en sak att veta vart problemet ligger och en helt annan att helt bota. Min Ironia blir till exempel bara bättre och bättre för varje år, men jag rider för sällan och behandlar inte annat än vid verkningarna så hennes strålar är inga skolexempel direkt. Så hon behöver sina boots när vi skall ut på grusvägarna, men det är ok för mig så länge det går åt rätt håll.
Det finns ett uttryck som heter "good enough", och det är just dithän jag kommit med henne.