Det blev vinter i år igen. Lite tidigt kan tyckas och vadslagning pågår om huruvida snön faktiskt kommer att ligga kvar eller inte.
Jag har tvingats sluta verka nu, det gick absolut inte längre. Nu när den värsta sorgen och frustrationen gått över har jag börjat komma ikapp lite med övriga livet. Tyvärr får jag då även tid att fundera ut gravidhormonsinducerade projekt som framför allt lett till att vårt sovrum just nu är fullkomligt belamrat av kartonger med barnkläder ifrån en garderob som jag tvunget måste gå igenom.
Så nu har jag bara två frågor jag ställer mig, hur kunde alla de kartongerna rymmas i den lilla garderoben? Och när skall jag kunna ta mig tid att sortera igenom dem och återställa ordningen?
Men jag har även städat skrivbordet och så smått börjat gå igenom resten av kontoret, som exempelvis kartongen med begagnade boots. Så inom en snar framtid kommer jag ha börjat lägga ut framför allt färdigbroddade lätt begagnade Epics.
onsdag 31 oktober 2012
lördag 13 oktober 2012
Påmind
Läste ett inlägg i ett barfotaforum idag som påminde mig om en av anledningarna varför jag övergav Epic till förmån för Glove. Människan hade använt sina nya boots hela tre gånger innan första vajern började gå sönder. Klart garanti-ärende men fortfarande inte helt ovanligt.
Personen fick rådet att alltid ha extra vajrar hemma, vilket nog är klokt. Men jag saknar INTE klatret med trasiga vajrar! Varken för egen del eller alla samtal från panikslagna kunder vars boots gick sönder bara dagar innan en viktig tävling eller liknande.
Å andra sidan, hur många har inte haft tappsko i sina dagar? DÄR kan vi snacka klater! Egentligen är det lite lustigt det där för en del anser att det här med barfota är lite väl krångligt, men hur är det då att vara fullständigt utlämnad till en hovslagare? Får du en tappsko får du schå dig tills du hittat någon som kan slå på den igen, det är inget du kan fixa med lite gaffatejp!
Personen fick rådet att alltid ha extra vajrar hemma, vilket nog är klokt. Men jag saknar INTE klatret med trasiga vajrar! Varken för egen del eller alla samtal från panikslagna kunder vars boots gick sönder bara dagar innan en viktig tävling eller liknande.
Å andra sidan, hur många har inte haft tappsko i sina dagar? DÄR kan vi snacka klater! Egentligen är det lite lustigt det där för en del anser att det här med barfota är lite väl krångligt, men hur är det då att vara fullständigt utlämnad till en hovslagare? Får du en tappsko får du schå dig tills du hittat någon som kan slå på den igen, det är inget du kan fixa med lite gaffatejp!
onsdag 10 oktober 2012
Gravid
Jag har gått och blivit på smällen igen. Högst planerat och efterlängtat men jag förstår naturligtvis att det blir lite besvärligt för mina kunder att tvingas hitta en ersättare. Särskilt som det inte finns någon solklar vikarie sådär rakt av.
För mina kunder i Ö-vikstrakten brukar jag hänvisa till Stina Westman som är utbildad på Nordvik till hovslagare och gått lite kurser i barfotaverkning. Hon faller tillbaka på hovslagarverkning och skoning när hon stöter på problem men annars är hon ok. Och himla trevlig!
Annars har jag en lärling i Ö-vik men hon har sånt problem med ryggen att hon fått pausa sin utbildning. Himla synd för hon är riktigt bra både på att verka och på att hantera hästar.
I Nordmaling och Umeå är jag inte helt säker på vem man kan anlita. Jag hade ju en kollega i Lenie i Umeå men vad jag förstår har hon fullt upp med sitt dagjobb och verkar inte så mycket åt andra längre.
Förra vändan var jag lite mer privat, skrev egentligen inget om det på bloggen förrän Zelda hade tittat ut och berättade för mina verkningskunder allt eftersom jag besökte dem efter att tredje månaden hade gått och missfallsrisken hade minskat. Den gången var det mer än en kund som ovetandes ringde mig för att boka en tid när jag gick med stormage och hade fått sjukpenning pga foglossningsbesvären. Så den här gången har jag gått ut på facebook, massspammat SMS till alla jag kunde komma på och nu skrivit ett inlägg i bloggen. Så nu har jag gjort vad jag kunnat, hoppas jag.
För mina kunder i Ö-vikstrakten brukar jag hänvisa till Stina Westman som är utbildad på Nordvik till hovslagare och gått lite kurser i barfotaverkning. Hon faller tillbaka på hovslagarverkning och skoning när hon stöter på problem men annars är hon ok. Och himla trevlig!
Annars har jag en lärling i Ö-vik men hon har sånt problem med ryggen att hon fått pausa sin utbildning. Himla synd för hon är riktigt bra både på att verka och på att hantera hästar.
I Nordmaling och Umeå är jag inte helt säker på vem man kan anlita. Jag hade ju en kollega i Lenie i Umeå men vad jag förstår har hon fullt upp med sitt dagjobb och verkar inte så mycket åt andra längre.
Förra vändan var jag lite mer privat, skrev egentligen inget om det på bloggen förrän Zelda hade tittat ut och berättade för mina verkningskunder allt eftersom jag besökte dem efter att tredje månaden hade gått och missfallsrisken hade minskat. Den gången var det mer än en kund som ovetandes ringde mig för att boka en tid när jag gick med stormage och hade fått sjukpenning pga foglossningsbesvären. Så den här gången har jag gått ut på facebook, massspammat SMS till alla jag kunde komma på och nu skrivit ett inlägg i bloggen. Så nu har jag gjort vad jag kunnat, hoppas jag.
måndag 8 oktober 2012
Kurs i Trehörningen
Så har vi genomfört kursen i Trehörningen, norr om Umeå. Fyra deltagare blev det till slut denna gång och det var lika roligt som alltid!
Jag hade hunnit bli nästan helt fri från hosta och heshet vilket är en himla tur för en hovkurs innebär ju i princip att jag skall hålla låda och svara på frågor under en hel helg. Roligt som sagt, men efteråt känner man sig väldigt dränerad. Och jag har tagit mig flera powernaps idag, där jag har hunnit.
Nu återstår det att se om vi hinner med en kurs till innan vintern kommer, jag har fått förfrågningar nerifrån Ullånger och det var flera som inte kunde komma på den här kursen i Umeå så bara vi kan bestämma ett datum och hitta en lämplig plats så kör vi!
Jag hade hunnit bli nästan helt fri från hosta och heshet vilket är en himla tur för en hovkurs innebär ju i princip att jag skall hålla låda och svara på frågor under en hel helg. Roligt som sagt, men efteråt känner man sig väldigt dränerad. Och jag har tagit mig flera powernaps idag, där jag har hunnit.
Nu återstår det att se om vi hinner med en kurs till innan vintern kommer, jag har fått förfrågningar nerifrån Ullånger och det var flera som inte kunde komma på den här kursen i Umeå så bara vi kan bestämma ett datum och hitta en lämplig plats så kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)