Veterinären

Imorgon skall vi få finbesök! Veterinären skall komma och först och främst ta prover på alla 80 getter plus bockarna tror jag så det blir väl 85 djur som skall tas blodprov på för att se så de inte har CAE. Det görs varje år så vi har fått in en fin rutin med löpandebandteknik.
Sedan är det tänkt att han skall avliva gammhunden, han som är senildement och både ser och hör dåligt. Inte kunnat jobba på snart två år den hunden och blir bara mer och mer förvirrad men i övrigt är han ju pigg och mycket fart på så det är lite både och. Men hellre nu när han fått haft en fin sommar än och vänta tills han blir riktigt dålig för härifrån kan det bara gå utför.
Ungefär som min Tubbe då, som är pigg och fart på men det märks ju att han har ont i ryggen och så är det ju det här med att han inte går upp i vikt som båda tyder på allvarligare problem. Veterinären skall titta lite på honom också när han ändå är här, men troligtvis blir det inte avlivning imorgon.
Vi har pratat lite löst om att han skulle kunna gå till slakt men jag känner att jag vill rådfråga veterinären om han tror det är någon idé. Jag hade en önskan om att få skjuta och gräva ned men det blir ju både pappersarbete, grävarbete och så kommer inte kroppen till någon nytta utan blir ju snarare en bakteriehärd i några år framöver. Då är ju slakt mycket smidigare och mer ekologiskt även om det känns lite makabert. Och vad gör man med pengarna? Blodspengar vill jag åtminstone skall investeras i något bra åt de andra hästarna...
I södra Sverige finns det ju en anläggning där man kan frystorka sin häst, det hade jag velat. Då hade man kunnat begrava i lugn och ro utan att behöva vara orolig för att det skall kontaminera dricksvattnet.

Hu va jobbigt att behöva tänka på sånt här!

Riktiga Norrlänningar!!

Sitter och fnissar för mig själv för jag ramlade över en gammal reseskildring skriven av en amerikan som iakttog västerbottningar på 1800-talet;
"Folket i denna trakt äro i fysiskt afseende verkliga mönster, stora, skulderbreda, starkbenta, kraftiga och af frisk färg, och qvinnorna ibland dem hafva ingen aning om svaga nerver, såsom jag tror mig kunna påstå. De naturliga följderna af en sådan hälsa äro sedlighet och rättskaffenhet, oafsedt den massa af blomstrande och kraftfulla barn, hvarmed hvarje familj är välsignad. Om hälsa och dygd icke utgöra borgen för mensklig lycka, så finnes säkert icke någon sådan. Dessa Norrlänningar synas vara ett i det hela lyckligt och belåtet folk." (Nordisk resa. Sommar- och vinterbilder från Sverige, Lappland och Norrige. Stockholm: P. G. Berg, 1859)

En bra dag

Jag har börjat tillfriskna så smått, inte såpass att jag kan fara ut och verka riktigt än men jag har kunnat vara uppe och igång iaf. Vilket var fin tajming för vi fick en sändning från EasyCare idag. Visserligen var hälften restnoterat men det hade jag fått reda på i förhand så det kom inte som en chock.
Allt det är naturligtvis roligt och härligt men bäst av allt var att vår katt Sion kom hem idag efter att ha varit borta i två veckor! Vi var rädda att hon dött men så kom hon hoppandes ifrån lagården idag när jag varit med paketen på posten. Så skönt!

Te med honung

Jag har insjuknat hastigt i en rejäl förkylning och är alldeles dimmig i huvudet. Jag skall försöka packa ihop några paket som kan gå iväg i eftermiddag men först måste jag vila lite så jag inte gör så många fel när jag packar...
För övrigt vet åtminstone en del av mina verkningskunder att jag är en tedrickare och det passar ju bra nu när jag är förkyld, te med honung är ju jättebra när man har ont i halsen. Jag pimplar nog närmare 2 liter om dagen nu tror jag. Dock har jag haft teköparstopp i snart två år och det börjar märkas nu, jag är nere på bara nio sorter!! Men då har jag fått te i present också under den här tiden, det är ju lite fusk ;-)
Målet är att bara ha fem sorter så att de får plats i mina teburkar eftersom te håller sig mycket bättre när det förvaras lufttätt. Plus nån sort med pås-te naturligtvis. Hur jag nu skall klara det...?

Tubbe avlivas

Nu kommer jag igen, med min Tubbe-följetång... Jag har beslutat att avliva hästen. Å ena sidan känns det skönt att få ett slut både på följetången och på medföljande ångest men naturligtvis känns det även tungt och jobbigt att behöva avliva en kompis.

Men då blir det nog så istället att jag inte säljer varken Kirah eller Ironia och det känns också skönt att slippa. Visst, kommer den perfekta människan som passar så himla bra för hästen då kanske jag kan tänka mig att sälja men just nu känner jag mig väldigt inåtvänd och ledsen.

Nu skall jag äta min lunch och kontemplera i hängmattan så känns det kanske lite bättre sedan.

Idag har vi flyttat hästarna hem till mig igen och som vanligt var det en syn... ;-)
Två kompisar red Docken och Ironia och jag körde Tubbe och hade Kirah fastknuten i selen à la brukskörning med sto + föl, men även Lucky fastknuten i vagnen så hon kunde gå antingen bredvid eller bakom. Båda två med säkerhetsknutar naturligtvis så att man snabbt och lätt kan slita lös dem om något skulle gå snett men det gick toppenbra!! Lite knackigt precis i början men de hade snart hittat en bra rutin på hur de skulle gå.
Fem hästar på tre personer, det kändes ganska maffigt!

Men tro inte att jag för ens en sekund kunnat släppa funderingarna på Tubbe. Det äter upp mig inifrån och ut att grubbla över hur jag skall göra med den hästen. Jag skall försöka pricka in telefontiden på kliniken imorgon så jag får grubbla tillsammans med veterinären.

Tubbe

Har ångest över Tubbe igen. Jag hade i våras satt en gräns, han skulle få sommaren på sig att bli bättre och lägga på hullet med bete och kraftfoder som tidigare under vintern. Det såg bra ut ett tag men nu har vi nått en skiljeväg där jag måste välja mellan avlivning eller en ordentlig genomgång och utredning på klinik. För såhär kan det inte fortsätta!
Han har senaste månaden gått NED i vikt! Rent krasst kan man säga att han förmodligen är nere på ungefär samma nivå han var ifjol den här tiden och då har vi ändå fodrat och fodrat och fodrat och inte har det varit dåligt med bete heller! Och avmaskat och bete som är betat av kor ifjol så det inte skall finnas nå mask som kan återsmitta.
Har ringt och pratat med veterinärer som inte trodde att hans brist på hull berodde på hans skador utan isf var det troligare med en sjukdom eller liknande. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, två stora problem till priset av ett!

Den här bilden är från i fjol och det ser alltså inte mycket bättre ut nu heller.

Visade hästar

Det gick ganska bra! Jag har med mig båda hästarna hem men även en massa positiva kommentarer, framför allt om Kirah men även om Ironia. (Och dessutom, hur bra är det egentligen att impulsshoppa häst? Jag har åtminstone visat att vi finns så ser vi om det resulterar i något.)
Däremot var en övervägande del av hästarna halvblod eller hopp-ponnies med ryttare som red i vita ridbyxor och galopperade större delen av sina fem minuter så jag kände mig minst sagt som en udda fågel i mina blåjeans och långa tyglar, men Ironia var lite nervös och pigg så det blev faktiskt några varv vardera i galopp bara för att hon var på humör och för att visa att vi faktiskt kunde :tumup:
Kirah visade jag vid hand bara men hon fick faktiskt skutta över ett litet hinder också och visade både hur fint hon kunde trava och hur fint hon kunde lyssna på mig, hon visade sig från sin bästa sida helt enkelt! Det var någon i publiken som tyckte det var coolt när Kirah gick direkt från en fin vägvinnande trav till halt bara för att jag gjorde det. Då blev jag lite glad :)

Men när allt var över kände jag mig som en sladdrig spaghetti och det tog mig 2 timmar att samla mig nog för att vi skulle kunna börja packa oss hemåt och då fick jag äta upp det jag sagt om att Kirah var lättlastad. Hon bara stod där i säkert en kvart och rubbade sig inte ur fläcken... Så himla typiskt! Men vi var sist ut att fara vid det laget så jag behövde åtminstone inte känna allas ögon på oss...

Det enda jag ångrar är att jag glömde kameran, jag hade fått låna en fin systemkamera för att ta riktigt fina bilder men det slutade med att jag inte ens fick med mig kameramobilen! Surt när hästarna var så uppsnoffsade och fina!

Saluhästvisning

Nu är jag ordentligt nervös och undrar lite vad jag har gett mig in på!
Igår kväll när jag surfade runt snubblade jag över en annons om saluhästvisning i Kramfors. Jag har varit där förut som utställare och funderade lite på när de skulle hålla den i år. Så visade det sig att det är nu på lördag!!
Men jag chansade och ringde och vi fick plats! Så nu är Kirah och Ironia anmälda att visas upp imorgon! Jag har fått tag på hästtransport, kompisar som ställer upp och hjälper till på olika sätt och allmänt fixat och donat inför imorgon. Men nu när jag börjar känna att det faktiskt kommer att bli av börjar nerverna krypa fram och göra sig påminda.
Hur kommer det gå att köra båda hästarna ned dit, ca 3 timmar enkel väg. Visa upp dem på en främmande plats inför främmande folk. Tänk om ingen är intresserad? Tänk om jag får seriöst intresserade på båda hästarna? En himla tur att det kom så hastigt för annars hade jag varit ett vrak i veckor!
Jag har skrivit förut att jag lagt ut båda hästarna på annons eftersom jag inte klarar av att bestämma mig för vem av dem jag skall sälja och så är det verkligen fortfarande. Det är skitjobbigt att försöka bestämma sig för vilken av ens vänner som skall flytta men samtidigt känns det som att jag då får mer tid över till de andra. Nu är det ju så att Kirah inte ens är inriden klart eftersom jag helt enkelt inte haft tid och det gnager på mig, hon förtjänar bättre och kommer att bli en helt fantastisk ridhäst oavsett om det blir hos mig eller någon annan.

Håll tummarna för mig och hästarna imorgon!

Punka

Vad gör man när man får punka på reservdäcket mitt ute i skogen? Jag väntar på min räddande ängel till bror som skall komma med ett vinterdäck istället och Zelda får förmodligen stanna lite längre på dagis...