torsdag 31 mars 2011

Lite stolt och glad

Familjen har varit magsjuka, först lillgumman i helgen och då hade jag ett levande plåster som antingen satt i mitt knä och tittade på barnprogram, kaskadkräktes på mig eller sov på mig medans jag tittade på film. Så det var ganska oundvikligt att jag också skulle åka dit.
Hur som haver drabbades sambon något lindrigare så han har gett hästarna mat alldeles själv både idag och igår, och dessutom ströat i lösdriften! Min förut så hästrädda karl har verkligen expat! :-)
Så snart min axel är bättre måste jag försöka dra av dem lite päls med koskrapan, jag fick hela handen full när jag klappade Lucky igår och de ser inte så fantastiskt vackra ut.

Det blir för övrigt ännu fler kycklingar! En dvärghöna ligger på 9 ägg och jag skall snart skärma av så hon får ligga helt ifred, just nu måste jag lyfta på henne en gång om dagen för att plocka bort ägg de andra hönsen lägger dit och det är ju inte helt idealiskt.
Förra kullen har för övrigt blivit bortstötta eller hur man säger, de sitter numera själva på sittpinnarna och mammahönan har börjat värpa igen. Det är två tuppar och två hönor för övrigt.

Men jag vet inte hur jag skall göra, om jag skall försöka omplacera någon av flockarna (troligtvis de stora) eftersom Arnold och Philip ryker ihop bara de ser varandra. Och ärligt talat, Arnold är ett monster! Han är snäll och så, men så enormt stor att det nästan är komiskt. Jag skulle tro, utan att överdriva, att han väger drygt fem kilo! Att jämföra med en normal tupp som kanske väger 2-3 och Philip väger kanske 0,5-1kg.
Det funkar hjälpligt just nu men till sommaren vill jag att hönsen skall få gå fritt och jag vill inte riskera att Arnold har ihjäl Philip om jag kan hjälpa det. Det är en sak med räven och höken, men slagsmål med en annan mycket större tupp borde jag väl ändå kunna förhindra.

lördag 19 mars 2011

Katastrofer

När jag var liten hände en olycka i Tjernobyl som gjorde att det regnade radioaktivt nedfall över oss. Gång på gång har jag hört berättelsen om när mormor anade oråd och tog in min bror som satt och lekte i en pöl ute i regnet den dagen, vilket visade sig vara helt riktigt.
Det året kasserades ren och älgkött som inte ansågs människotjänligt pga strålningshalten, getterna fick inte gå ut på hela sommaren och jag kan inte ens tänka mig hur det var vid Tjernobyl. Än idag är säkerhetszonen 3 mil runt gamla kärnkraftverket, innanför den gränsen får/kan man inte vistas som privatperson förutom om du är forskare med tillstånd eller om du åker med en turistutflykt med utbildad guide.
Mina tankar går därför ikväll till Japan, med förhoppning om att det inte behöver bli så illa som i Ukraina.

Men naturligtvis tänker jag även på folket i Libyen som står inför en kris av ett annat slag.

Samtidigt som jag ser allt det hända känner jag även tacksamhet, för vad är mina egna problem jämfört med krig och kärnkraftsolyckor? Noll och inget! Lite perspektiv är alltid bra att få.

tisdag 15 mars 2011

deja-vu

Idag är jag glad över alla fina och bra människor jag har runt omkring mig! Både kunder, familjen och vänner.
Jag gjorde illa mig i axeln i torsdags och förutom stödet från min sambo har jag fått goda råd ifrån min vän som är sjukgymnast, sällskap och hjälp från en annan vän och både förståelse och sympati ifrån kunderna som jag tvingas omboka.
Sen hjälps det inte att det känns som deja-vu när jag det är bara några veckor sedan jag stukade handen så illa.

Sen är jag också glad och tacksam över att de lyckats rädda de viktigaste foldrarna från min gamla kraschade hårddisk! Jag har dem troligtvis mot slutet av veckan! :-)
Jag skall aldrig mer ta dem för givet! (Och naturligtvis fixa ett bra backup-program!)

onsdag 9 mars 2011

Lite upp och lite ner

I morse fick jag beskedet att min hårddisk inte gick att rädda. (ni vet, den som kraschade) De hade kunnat läsa bara några procent av datan. Men så nu i kväll fick jag nytt besked, de hade lyckats fixa någonting så de hade gott hopp om liv, men för att få ut datan behövdes delar som skulle göra det hela mycket dyrare än jag hade räknat med. Det blir ett knivigt beslut, ska jag eller skall jag inte?

För övrigt blev jag lite förvånad häromdagen. Pga hönsen har jag varit inne på ett forum som heter alternativ.nu, de har en av de mest aktiva hönstavlorna vad jag vet i alla fall. Men de har även en liten del för hästar och självklart har jag varit in dit ibland också, för att kolla. Och döm om min förvåning när barfotaverkning dyker upp i en tråd, i samma andemening som "barfotataliban" och "sekt".
Jag ledsnade ju på att diskutera barfotaverkning på Bukefalos av den anledningen att det alltid var samma visa, om och om igen! Jag kunde förklara och visa på bilder och länka till bra information men i slutändan kom de bara fram till att visst, jag kanske var shyst men alla andra var ändå barfotatalibaner allihopa som bara plågade hästarna. Som en trasig LP...
Men nu på alternativ.nu var det alltså som att vrida tillbaka klockan, det är som om inget har hänt åt endera hållet. Medans jag tydligen går omkring i min egna lilla bubbla för de flesta häromkring vet ju vem jag är och vad jag kan och frågar de mig något är det för att de är genuint intresserade av svaret.

-It'll all work out in the end!
-How??
-I don't know! It's a mystery!
(Shakespeare in love)

woho!!!

Kolla kolla, nu är vi uppe i 802 underskrifter! :-)
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5272

Idag är jag också glad över att jag fått igång skrivaren igen. I förrgår slet jag mitt hår och igår köpte jag en ny usb-hub och började titta på en ny skrivare. Men idag skriver min gamla ut igen! Fast färgskrivaren är fortfarande svartvit och lär så förbli, den är nog för gammal för att få en uppdaterad drivrutin för windows 7

torsdag 3 mars 2011

namninsamlingen

På bara några dagar har vi kommit upp i 645 underskrifter! Det är ju helt fantastiskt! Men jag vet ju att det finns ännu fler där ute som vurmar för naturliga hovar :-)

tisdag 1 mars 2011

vackert!

Har verkat hästar och glatts åt det härliga vädret idag. Att det sedan var norrsken när jag for hemåt, det var bara så fantastiskt!
Nu går jag ut med pannlampan och fyller på höautomaterna.

Jordbruksverkets information

Flera har funderat på bakgrunden till varför vi behöver en namninsamling för att barfotaverkarna skall bli erkända som yrkesgrupp, här är en del av den officiella informationen.
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djurhalsopersonal/behorighetattarbetaidjurenshalsoochsjukvard.4.32b12c7f12940112a7c800010301.html

Problemet är alltså att de inte ens tittar på vår utbildning eftersom de inte tycker att det finns ett behov, att hovslagarna redan skall kunna det vi kan. Vilket jag kan hålla med om, hovslagarna BORDE kunna det vi kan. Men vi kan också, kanske till och med bättre ;-)
Genom att få yrkesgruppen erkänd kan vi också få bli granskade och godkända att fortsätta vårt viktiga arbete.