Snö och storröjning

Det blev vinter i år igen. Lite tidigt kan tyckas och vadslagning pågår om huruvida snön faktiskt kommer att ligga kvar eller inte.

Jag har tvingats sluta verka nu, det gick absolut inte längre. Nu när den värsta sorgen och frustrationen gått över har jag börjat komma ikapp lite med övriga livet. Tyvärr får jag då även tid att fundera ut gravidhormonsinducerade projekt som framför allt lett till att vårt sovrum just nu är fullkomligt belamrat av kartonger med barnkläder ifrån en garderob som jag tvunget måste gå igenom.
Så nu har jag bara två frågor jag ställer mig, hur kunde alla de kartongerna rymmas i den lilla garderoben? Och när skall jag kunna ta mig tid att sortera igenom dem och återställa ordningen?

Men jag har även städat skrivbordet och så smått börjat gå igenom resten av kontoret, som exempelvis kartongen med begagnade boots. Så inom en snar framtid kommer jag ha börjat lägga ut framför allt färdigbroddade lätt begagnade Epics.

Påmind

Läste ett inlägg i ett barfotaforum idag som påminde mig om en av anledningarna varför jag övergav Epic till förmån för Glove. Människan hade använt sina nya boots hela tre gånger innan första vajern började gå sönder. Klart garanti-ärende men fortfarande inte helt ovanligt.
Personen fick rådet att alltid ha extra vajrar hemma, vilket nog är klokt. Men jag saknar INTE klatret med trasiga vajrar! Varken för egen del eller alla samtal från panikslagna kunder vars boots gick sönder bara dagar innan en viktig tävling eller liknande.

Å andra sidan, hur många har inte haft tappsko i sina dagar? DÄR kan vi snacka klater! Egentligen är det lite lustigt det där för en del anser att det här med barfota är lite väl krångligt, men hur är det då att vara fullständigt utlämnad till en hovslagare? Får du en tappsko får du schå dig tills du hittat någon som kan slå på den igen, det är inget du kan fixa med lite gaffatejp!

Gravid

Jag har gått och blivit på smällen igen. Högst planerat och efterlängtat men jag förstår naturligtvis att det blir lite besvärligt för mina kunder att tvingas hitta en ersättare. Särskilt som det inte finns någon solklar vikarie sådär rakt av.
För mina kunder i Ö-vikstrakten brukar jag hänvisa till Stina Westman som är utbildad på Nordvik till hovslagare och gått lite kurser i barfotaverkning. Hon faller tillbaka på hovslagarverkning och skoning när hon stöter på problem men annars är hon ok. Och himla trevlig!
Annars har jag en lärling i Ö-vik men hon har sånt problem med ryggen att hon fått pausa sin utbildning. Himla synd för hon är riktigt bra både på att verka och på att hantera hästar.

I Nordmaling och Umeå är jag inte helt säker på vem man kan anlita. Jag hade ju en kollega i Lenie i Umeå men vad jag förstår har hon fullt upp med sitt dagjobb och verkar inte så mycket åt andra längre.

Förra vändan var jag lite mer privat, skrev egentligen inget om det på bloggen förrän Zelda hade tittat ut och berättade för mina verkningskunder allt eftersom jag besökte dem efter att tredje månaden hade gått och missfallsrisken hade minskat. Den gången var det mer än en kund som ovetandes ringde mig för att boka en tid när jag gick med stormage och hade fått sjukpenning pga foglossningsbesvären. Så den här gången har jag gått ut på facebook, massspammat SMS till alla jag kunde komma på och nu skrivit ett inlägg i bloggen. Så nu har jag gjort vad jag kunnat, hoppas jag.

Kurs i Trehörningen

Så har vi genomfört kursen i Trehörningen, norr om Umeå. Fyra deltagare blev det till slut denna gång och det var lika roligt som alltid!
Jag hade hunnit bli nästan helt fri från hosta och heshet vilket är en himla tur för en hovkurs innebär ju i princip att jag skall hålla låda och svara på frågor under en hel helg. Roligt som sagt, men efteråt känner man sig väldigt dränerad. Och jag har tagit mig flera powernaps idag, där jag har hunnit.

Nu återstår det att se om vi hinner med en kurs till innan vintern kommer, jag har fått förfrågningar nerifrån Ullånger och det var flera som inte kunde komma på den här kursen i Umeå så bara vi kan bestämma ett datum och hitta en lämplig plats så kör vi!

Hovar till kursen

Jag hämtade kadaverhovar igår på slakteriet, inför kursen nästa helg. Det var lite intressant när jag ringde, för vad säger man? På slakteriet sa de hästhovar helt enkelt, men i mina ögon sitter de ju kvar på en levande häst. Jag bad om kadaverhovar när jag ringde och då skickade de mig vidare till kadaverbilen... kanske inte vad jag var ute efter.
Döhovar kan man också säga men det låter ju lite... slang.
Makabert är det i vilket fall som helst att fylla bakluckan med avsågade hästben. Tack och lov var de frusna för när jag hämtat tidigare år på ett annat ställe är de dagsfärska och det luktar mindre bra kan jag säga...
Ner i stora gammfrysen när jag kom hem så är snart allt klart inför nästa helg :-)

Jag har fått återfall på monsterförkylningen men har försökt beta av några akutkunder, eller som igår kunder som normalt är väldigt långt bort men i princip grannar med slakteriet så det var ju dumt att inte passa på när jag ändå hade vägarna förbi. Det som är lite dumt är att jag är superhes men kunde ändå inte låta bli att prata. Och så denna överhemska hosta... Men jag gör så gott jag kan och vilar och pimplar honungste där emellan så hoppas jag att det blir bättre varteftersom.

uppdatering pärlan

Den där pärlan fick erfarna läkaren ut på två röda och Zelda var förberedd så hon satt som ett ljus så de behövde inte ge något lugnande. Skönt för mig, men jobbigt att inte kunna vara med eftersom jag skulle jobba.

Jag har verkat de två första hästarna efter min hemska förkylning och det gick bra, kändes bra med en mjukstart också. Men ve och fasa! Jag fick träningsvärk dagen efter! I rumpan visserligen, men kan man verkligen bli så mjuk av två veckors förkylning?
Hur skall det gå med monsterkön som bildats av ombokade kunder?

Det som inte dödar härdar och jag får så lov att komma ihåg att stretcha ordentligt.

Madicken och kurs

Om tre veckor ungefär blir det kurs i underhållsverkning norr om Umeå. Ba så ni vet :-)

Efter jobbet idag for jag, Johan och Zelda ned en sväng till sjukhuset. Hon hade nämligen petat in en stor pärla i näsan som inte vi kunde få ut. PRECIS som Madickens lillasyster Lisabet. Tyvärr kunde inte läkaren på jourcentralen göra annat än konstatera att han inte kunde hjälpa oss...
Imorgon skulle hon få en remiss till Öron-Näsa-Hals, men jag måste tyvärr jobba så Johan får fara med henne själv. Jag hoppas det går smidigt och bra så de kan hitta på något roligt sen.

long time no see

en kund gjorde mig uppmärksam för en tid sedan på att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag. Milt sagt.

Förklaringen är enkel, jag har inte hunnit. Då blir det dessutom svårt att komma på nåt vettigt att skriva om just när man sitter vid datorn, jag kan ha massor av tankar jag vill dela när jag är ute och jobbar men sedan kommer jag inte ihåg dem när jag kommer hem.

I veckan hade jag veterinär Anna ute att kolla tänderna på Ironia. Det var lite osäkert om hon skulle hinna hit, men jag är glad att hon hann för det behövdes och vi skall dessutom göra ett återbesök på någon månad till. Det kändes jättebra att få ut henne för jag har gått och tänkt på det hela sommaren och jag har hört av kunder att Anna är duktig på tänder, och det var hon.
Det var munstege, lampa och tandläkarborrar (typ) så hon kunde ta varje problemtand för sig.
Att jag fick ändan ur vagn efter en hel sommar beror på att Ironia blev halt förra veckan, såpass att jag blev riktigt orolig. Men naturligtvis gick det över bara på några dagar men då hade jag ju redan kontaktat Anna och nästan spikat datum.

Äntligen träningsvärk!

Trots att jag kanske inte ser så vältränad ut är det väldigt sällan jag får träningsvärk så den här veckan har jag slagit rekord! I söndags var jag ut på promenad med hunden Genki, hästen Lucky och Zelda fick rida. Hon har fattat kommandot för trav så jag fick springa en hel del innan jag sa ifrån att jag inte orkade mer. Sen samma dag var jag också ut och red barbacka på Ironia. Väldigt roligt men skumpigt i de högre farterna... Så det blev lite träningsvärk i måndags.
Sen verkade jag en hel hög med hästar igår och innan jag var klar så kändes det lite som att jag aldrig skulle kunna gå upprätt igen, att jag hade stelnat i den där krokiga positionen. Annars brukar jag aldrig få träningsvärk av verkningar men idag känner jag mig femtio år äldre, helt klart! Skönt att känna att man lever ibland :-)
Så jag hade planerat in en del kontorsarbete idag, bland annat har jag äntligen kickat igång Klarna faktura i webshopen! Men så sitter jag nu och väntar på att Zelda skall somna någon gång och filar på översättningen i webbutiken och får en konstig, galen idé; varför inte översätta alltihop till norrländska istället? Men eh... nej. Det är en rolig idé i teorin men i praktiken ä 're int nå ja' ids genomför.

Provboots och föreläsning

Jag fick frågan av en av mina kunder häromdagen; "bloggar du inte längre?" och jag sa som det var att jag har väl aldrig varit en särskilt flitig bloggare. Jag har skrivit ett eller ett par inlägg i månaden kanske, när jag haft något att säga.
Men nu sen innan jul har jag haft så lite ork och det har känts som att trampa vatten i webbutiken, det har gått så segt med rotationen på provbootsen och allmänt bara mörker. Men så tack vare påtryckningar från kunder så försökte jag gå igenom och se vad det hängde upp sig på och så inser jag; men det saknas ju nästan en hel uppsättning!!! Det har pågått sen minst innan jul och det förklarar ju en del kan jag säga. Så sändningen från EasyCare som kommer när som helst nu innehåller fler provboots och så uppmanar jag alla som står på kö att vara snabba och effektiva så kanske det går att få flyt på det igen.

Så det är på gång, men sedan har jag även sjösatt ett projekt som jag tänkt på många år nu; jag skall föreläsa i regionen! I dagsläget ser det ut att bli tre föreläsningar nu i vår, plus två grundkurser lite senare. Föreläsningarna blir i Skellefteå, Gideå och kanske Vännäsby och det är både roligt och nervöst för jag har en fullt normal rädsla för att prata inför folk.

kallt!

Jag har varit ute och verkat hela dagen idag och kom ganska nyss hem såhär mitt i natten. Det var många olika hästar på många olika ställen, vilket är roligt naturligtvis men jag är också ganska trött och frusen.

Vi har över en meter snö vid det här laget. I hagen funkar det så att där hästarna har trampat stigar går det bra att gå men kliver du fel försvinner benet ned i snön, som att gå ned sig i sumpmark kanske? En meter djup som sagt.
Till råga på det så har vi idag för första gången den här vintern fått det riktigt kallt, -30C
Det är nog illa när det är -20C men nu drar jag mig verkligen för att gå ut och jag vet att jag måste för hästarna får inte få slut på hö i sina höautomater när det är såhär kallt. Jag måste fylla på halmen i lösdriften också.
huuuu

Sambon har länge önskat mig en automatisk linbana som fyller på höautomaterna åt mig, det hade suttit fint ikväll. Då hade jag kunnat sitta under en varm filt och trycka på knappar.