vilken segdragen följetång

Sitter med mailprogrammet för närvarande, jag måste få igång mailen för att kunna ta emot säkerhetskopian för att kunna få igång bokföringsprogrammet. En framgång om något!
Men jag fick nyss hjärtat i halsgropen, en fil jag hade trodde skulle innehålla en del av mailen iaf visade sig vara helt tom. Men så visade det sig att den rätta kopian låg på ett helt annat ställe!
*phu*

Men nog tekniksnack, idag är jag glad över berömmet jag fick när jag efter mycket jobb och tålamod fick verka ett föl som haft det lite besvärligt senaste tiden och dessutom har mycket vilja och integritet. Naturligtvis utan att bruka tvång eller oprovocerat våld.
För den som undrar, jag har en hanteringsfilosofi som i mångt och mycket imiterar hur hästarna själva är mot varandra. Jag är alltså inte främmande för att bli arg mot en häst som hötter mot mig, och visa den ilskan. Men jag låter det lika snabbt gå över och försöker verkligen att inte vara långsint. Jag kan inte anta ett ledarskap med en häst som jag träffar en gång i månaden som mest, men jag KAN anse mig värdig att stå högre i rang. Och en ranghög häst går inte undan om en annan hötter mot den, då hötter man tillbaka och menar det!
Jag bär också med mig en insikt om att det är ett förtroende att få lyfta en hästs hovar, är hästen rädd för dig kommer den inte vilja lyfta på hovarna för den behöver sina ben för att kunna fly. Så det gäller att vinna hästens förtroende och respekt på en förhållandevis kort tid, vilket kan vara nog så svårt men när jag lyckas så bra med så svåra hästar får mitt självförtroende en puff. Och när sedan ägaren höjer mig till skyarna går jag omkring på små moln i några dagar :-)

Men ser ni skillnaden jag gör mellan ranghög och en ledare? En ranghög kan man flytta sig för men ledaren följer man. Jag jobbar fortfarande på att vara en värdig ledare för mina hästar, det högsta jag kommit är Ironias ranghöga jämlike. Det är visserligen inte illa pinkat det heller...