När jag var liten hände en olycka i Tjernobyl som gjorde att det regnade radioaktivt nedfall över oss. Gång på gång har jag hört berättelsen om när mormor anade oråd och tog in min bror som satt och lekte i en pöl ute i regnet den dagen, vilket visade sig vara helt riktigt.
Det året kasserades ren och älgkött som inte ansågs människotjänligt pga strålningshalten, getterna fick inte gå ut på hela sommaren och jag kan inte ens tänka mig hur det var vid Tjernobyl. Än idag är säkerhetszonen 3 mil runt gamla kärnkraftverket, innanför den gränsen får/kan man inte vistas som privatperson förutom om du är forskare med tillstånd eller om du åker med en turistutflykt med utbildad guide.
Mina tankar går därför ikväll till Japan, med förhoppning om att det inte behöver bli så illa som i Ukraina.
Men naturligtvis tänker jag även på folket i Libyen som står inför en kris av ett annat slag.
Samtidigt som jag ser allt det hända känner jag även tacksamhet, för vad är mina egna problem jämfört med krig och kärnkraftsolyckor? Noll och inget! Lite perspektiv är alltid bra att få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar