Sånt som legat och grott länge.

Äntligen, efter så många år som vi bott här på Backen, har vi gjort lösdriften lite mer arbetseffektiv. När vi hade lösdriften på Getgården var det så enkelt, en betongbunker med högt i tak så man kunde skotta ut större delen av halmbädden med baklastaren, men nuvarande lösdrift var en vedbod som vi bara tagit bort golvet från och sedan varit tvungen att skotta för hand. Vi har pratat om det och funderat på olika lösningar i över sex års tid, tar man för mycket riskerar man ju att byggnaden blir instabil och tippar efter något år. Pappa min tog i alla fall fram motorsågen nu då vi kommit på en lösning som skulle ge tillräckligt med bärande strukturer kvar samtidigt som man kan köra in med hela baklastaren för att mocka ut bädden.


Sedan har jag gjort en annan sak också som varit på gång länge, jag har färgat om Kirahs sadel! Den var svart och gul när jag köpte den, inte allt för snygg i mina ögon. Men nu har jag färgat om det gula till LILA! och jag är så glad och nöjd!

Uppdatering

Facebook har verkligen en lite udda inverkan, själv har jag känt det som att jag är rätt så uppkopplad. Att jag uppdaterar saker och att folk vet vad jag pysslar med. Och så går jag in på min hemsida och inser att nej, där hade jag ju en del som var inaktuellt. Så går jag in på bloggen och ser till min fasa att det är två ÅR sedan jag skrev! *chockad*

Jag skall uppdatera hemsidan och bli lite bättre på att skriva i bloggen, lovar!

Tills vidare kan jag säga att jag är igång igen med verkningarna efter mammaledigheten, det har jag faktiskt varit ett tag nu. Och jag har planerat in en hovkurs om en dryg månad, 13-14 november blir den.

Sen har jag köpt en ny häst också i fjol våras, en femårig tinker. Fairyoakes Blue Boy heter han och importerades som ettåring av Birgitta och Sven, http://www.nolbacken.se/ 
Jag verkar hos dem så jag har ju känt Blå sen han kom och han knep ju mitt hjärta på en gång trots att Del Boy egentligen var både snyggare och snällare. Så det var ingen tvekan när de bestämde att kastrera honom då han visade sig vara bärare av PSSM1-genen.
Och när det nu var riksutställning för Tinker i Umeå var vi med och han fick 39p och bäst i klassen!
Sen hade jag sån himla tur också då Julia Hörnfelt bad om att få fota honom när vi stod och väntade och det blev så fina bilder!

Webbutiken nedlagd, höskörden klar

Jag har lagt ned webbutiken.
Med sorg i hjärtat men en stor anledning var att jag hann helt enkelt inte med, med två småbarn.

Jag skulle ha skrivit här tidigare men höskörden kom i vägen. Idag togs det absolut sista lasset in, nu har vi fyllt höloarna på Getgården, här hos mig på Backen samt på Jonersgården, där min moster bor. Alltid en stor STOR lättnad att veta att man har även denna vinters hö under tak :-)

Till helgen väntar ett äventyr av rang, då skall jag, sambon och lilla Mira åka ned till Ockelbo så skall jag få gå kurs för BOWKER!!! :-D
Jag är nervös för bilresa med liten bebis. Sen är jag även nervös över hur min hopmosade amningshjärna skall kunna ta in all ny information, men jag tror och hoppas att det kommer kunna gå ganska bra i alla fall. Jag får ta med stora anteckningsblocket.

artikeltips

Jag är bebisnappad vilket gör att jag sitter tillbakalutad i min fantastiska kontorsstol med gungfunktion med bebisen sovandes på bröstet och kan därmed inte göra så mycket annat än eventuellt surfa lite på nätet. Så blev jag tipsad om denna artikel
http://www.thehorse.com/articles/31912/veterinarian-reviews-the-barefoot-concept

Trevlig saklig information men den missar en rätt stor grej för den handlar bara om att ställa om från skodd till barfota. Varför sko hästarna alls till att börja med? Det är väl trevligt att sko av en häst, jag säger inget om det, det är ofta en rätt häftig resa. Men för hästens del är det mycket bättre att fortsätta ha dem barfota ända från start. Bra regelbunden verkning också förstås. Mina hästar Lucky och Kirah har aldrig haft skor och jag skall inte säga att de aldrig har några problem med sina hovar men de har långt bättre hovar än många andra jag sett och de har ju inte behövt "ställa om" annat än mellan olika aktivitetsnivå eller årstidsväxlingar.

Sista april-rycket

Det är inte ett aprilskämt, vi fick snö igår/inatt!!!
Det håller visserligen redan på att töa bort till en gråslaskig sörja men i morse var världen så vit att jag fick ont i ögonen.

Igår verkade jag min gammtant. Första gången jag gjorde mer än kratsade hovarna på flera månader! Hon har varit negligerad i vinter här och bara blivit verkad när vi tydligt sett att det behövts så för att få ordning måste jag nu verka var fjärde vecka en period för de har naturligtvis förfallit något så hemskt!
Inte för att hon haft särskilt fina hovar någonsin, men bättre än sådär kan de iaf. Bra läge att testa något nytt botemedel mot strålröta iaf! Får väl se om jag hittar något undermedel den här gången.
I somras fick jag testa en tub som sades vara superbra, men som vanligt blev jag inte så imponerad. Den visade sig innehålla tjära, var jättesvår att applicera och gav inget synbart resultat.
Så jag håller mig än så länge till Blåspray från Delaval för de som bara har lite sumpiga strålar och de som har skitdåliga strålar får försöka testa sig fram med silverprodukterna, kopparsulfat, och diverse andra kurer. Efter att ha gått igenom foderstaten förstås!

vad man lär sig!

Så sitter jag här igen med bebis sovandes på magen. Hon kom den 31 mars (3600g, 51cm lång) och sen dess har dagarna tickat iväg.
En sak som jag har funderat på under de här dagarna är vad man lär sig här i livet. Carina på Gideå Basjkirhästar brukar säga att de olika hästarna man möter ofta har med sig något som vi människor kan/skall lära oss. En generell sak som de flesta hästar insisterar på att träna oss i är det här med att leva i nuet.
Bebisar är också utmärkta lärare av den visdomen. Jag tror hormonerna och den speciella dygnsrytmen man har kanske hjälper till också.

Just in time

Jag blev tipsad om det här blogginlägget och det stämmer så väl in i mina egna tankar när jag först bestämde att jag ville att mina hästar skulle gå på lösdrift. Det känns som så hemskt länge sedan och det har gått så mycket framåt under dessa år, jag har fått många fler idéer och tankar om hur hästar kan ha en givande och trivsam livsmiljö.
Jag vet att då, när jag släppte ut mina hästar, var det fortfarande vanligare att välja lösdrift framför allt för att bespara sig arbete och det var också fördomen jag mötte inför mitt eget val. Men nu upplever jag att det tillåts vara ett aktivt val och de som gör detta val lägger även ned så mycket mer planering kring upplägget av lösdriften.
Jag själv har till exempel för flera år sedan dragit en paddock paradise slinga som är ca 500 meter genom ganska varierad terräng (men det mesta är skog förstås). Det enda jag skulle vilja göra nu är att fixa dränering runt lösdriften, dvs gräva bort matjorden och lägga flera lager grus och singel. Kanske till sommaren?

Men nu när jag är gravid och beroende av hjälp för att fodra kan jag inte kräva att sambon drar ut hö till de mest avlägsna höautomaterna utan det blir ju bara de två-tre närmsta som används, och dessutom har jag faktiskt bara två hästar på gården just nu, en är utlånad på foder och den andra flyttade också dit för att stabilisera flocken. Så mina två kvarvarande hästar har det nog egentligen rätt tråkigt. Men de blir ändå aldrig stallmodiga när jag tar ut dem ur hagen och har behållit en fin muskulatur. Eller, ok. De är lite i överhull faktiskt...
Min poäng är att en väl planerad lösdrift inte bara är positivt för hästarnas fysiska välbefinnande utan man kan även i allra högsta grad se en positiv effekt på deras mentala hälsa.