Jag funderade idag över hur barfotarörelsen förändrats och hur mycket vi lärt oss under de här åren. Egentligen rätt fantastiskt!
Grundprinciperna står fortfarande fast, det är hästen som har en helt otrolig läkningsförmåga om bara vi människor kan lära oss att inte stå ivägen. Men till exempel har de flesta kommit fram till att en rehabilitering, dvs en avskoning, går mycket snabbare och smidigare om hästen rids mycket och gärna med boots. Anledningen är att tvärtemot vad man trodde i början är det mängden rörelse som avgör hur snabbt hästen får bättre hovar. Hästen skall röra sig mycket och på underlag där den är 100% bekväm, då går rehabiliteringen som bäst. Visst är det viktigt att variera underlaget också för att få riktigt tåliga hovar men det är först i ett senare skede och faktum är ju att fritidshästen behöver inte lika slitstarka hovar som distanshästen.
Men man kan bli lite inspirerad av hur andra lägger upp sina hagar för att ge en så naturlig och bra levnadsmiljö som möjligt! Jag är själv jättenöjd med min fantastiska hage, men jag skulle fortfarande önska mig en bättre preparering framför lösdriften med ärtsingel och ordentlig dränering så att jag dels slapp leran om våren men framför allt fick det här lilla extra slitaget på hovarna. Kanske det gick att lägga lite ärtsingel på fler ställen i hagen också, där det ändå behövs lite bättre bärighet...
Hej Emma!
SvaraRaderaHåller fullständigt med. En av mina "bästa" kunder, vad gäller att få hovar snabbt i skick, är en som egentligen inte villa ha dem barfota, för hon trodde inte det var möjligt, men hon ville ha "min" verkning, för att återställa de fula skapelser längs ner på hästen ;-).
Till slut kom hon på att testa boots eftersom hon inte kunde tänka sig rida utan skydd, och hon rider MYCKET.
Och oj vilken verkan det hade. Så en dag kanske 5-6 mån. senare red hon av någon anledning utan boots och upptäckte att det gick ju bra :-) så nu är det bara på vintern, när hon behöver broddar, som bootsen åker på.