Tips för Epics

Jag har surfat runt lite på Easyboots hemsida och plockat upp lite tips på hur man hanterar Epics för att minimera risken för trasiga vajrar.
Först och främst, spänn lagom hårt! Spänner du för löst kan bootsen glappa (vilket även sliter på vajrarna) eller till och med fara av och spänner du för hårt kanske det kan påverka blodcirkulationen i hoven negativt men framför allt blir spänningen på vajern för stor och de går snabbt sönder. Jag brukar försöka ställa in så att man precis måste använda hovkratsen för att få upp spännet, det brukar vara lagom.
Men här kommer tips nr 2, var noga med att inte komma åt vajern med hovkratsen! Om du rispar vajern med någon skarp kant med hovkratsen ökar risken för att någon av trådarna i vajern brister när det kommer spänning på den.
Har man en häst som trampar upp spännena, som Ironia, är det absolut läge att kolla in EasyUp som stängs uppåt istället för nedåt. De har fungerat fantastiskt bra för oss!

Uppdatering Tubbe

För några dagar sedan rymde Tubbe ur sjukhagen in till de andra, så nu går han där (efter att jag pratat med veterinären såklart). Skönt att återigen slippa in och utsläpp men det känns fortfarande lite nervöst att han skall överanstränga såret.
Efter att han rymt svullnade benet nämligen upp men efter lite bandagering och framför allt lite tid har det lagt sig nästan helt.
Måste bara komma ihåg att fota innan all päls vuxit tillbaka!

Tubbe är ute!

Så igår kom äntligen dagen då Tubbe skulle få komma ut i sjukhagen. Det var lite logistiska problem innan eftersom takraset hade åstadkommit en iskulle utanför ladugårdsdörren som han inte skulle kunna ta sig över med stelbandagerat ben och det krävdes en traktor för att få bort den.
När han väl kom ut blev både han och de andra hästarna jätteglada och gnäggade och höll på. Även idag står Ironia och Kirah mycket utanför sjukhagen och pratar med Tubbe.
Planen är nu att han har tidningsrullarna runt benet till och från sjukhagen, så får han ha vanligt stödbandage i sjukhagen och boxen. Vi vill ju inte att han skall slita upp det som har läkt men han måste ändå använda benet lagom mycket för att det så småningom skall vara starkt nog för vardagligt liv.
Det är svårt det där, men skönt att han får komma ut igen!

Tre veckor!

Nu har det gått tre veckor och det går fortfarande så himla bra! :-)
Han skall få komma ut i sjukhage nu är det bestämt och vi gör lite sjukgymnastik för att han skall komma igång att böja leden. Eventuellt kan vi börja skippa en del av bandaget nu men det skall jag diskutera med veterinären imorgon.
Huden är i alla fall nästan helt läkt nu! Det torde ju innebära att infektionsrisken är näst intill noll, bara det inte spricker upp igen.

Milstolpe!

Idag har vi haft några riktiga milstolpar här på gården.
Zelda har fått papperet ifrån Skatteverket så nu har hon fått hela namnet på papper, Zelda Margareta Eleonor Landfors heter hon. Margareta efter både min och sambons mamma och Eleonor efter min moster och så fick hon min sambos efternamn. Dessutom har hon varit till läkaren på rutinkontroll för första gången sedan vi kom hem från BB, allt väl! Växer både på bredden och längden, precis som hon ska.

Nästa stora grej är att veterinären varit här och tagit stygnen på Tubbe och det såg jättefint ut! Allt är naturligtvis relativt, han ser ju fortfarande ut att ha varit med om en bilolycka verkligen men det har läkt bra! Och han stödjer bra på benet och är jättesnäll att lägga om bandage och rengöra etc.

Nu vågar jag lägga ut bilder på hur det ser ut dessutom, nu när det inte är fullt lika blodigt och hemskt. Först en bild på hans nos som veterinären gjorde ett fantastiskt jobb att få ihop! Det syns ju knappt alls att det var så uppskuret som det var!
Sedan en lite närmare bild på de två såren på bringan och benet, nu när stygnen är borttagna. Det började blöda lite från där stygnen suttit när hon var där och grejade men huden hade läkt ihop bra tycker jag!

Tack alla som har stöttat mig hittils! Nu håller vi bara tummarna för att det fortsätter såhär bra!

Tubbe

Igår firade vi att Tubbe klarat den första veckan!
Vi tog de flesta dränagen för några dagar sedan och har tagit bort två av tre antiinflammatoriska medel. Det sista, sulfan, är kvar i några dagar till och sedan är det snart dags att ta stygnen.
Det är svullet men inte extremt och det såsar mindre och mindre så det känns bra! Dessutom har han blivit en fena på att ta sig fram med med benet, det är bandagerat så att han inte kan böja knät för att ge så lite påfrestning som möjligt på stygnen så det är inte så enkelt som det ser ut.

Zelda tar det också bättre och bättre, hon får stanna inne med någon av mina föräldrar när jag och sambon går ut och sårvårdar och det verkar som att hon börjar känna sig ganska trygg med dem nu! Svårt att avgöra med en så liten en naturligtvis.

Bilar är hårda...

...hästar är mjuka.

I onsdags morse klockan tre bankade någon på min dörr. Jag var redan vaken pga liten dotter men det kom ändå som en chock och värre blev det. Han bankade för att han precis hade kört på mina hästar! De hade rymt och sprungit ut på landsvägen utanför mitt hus...

Lite typiskt att de lyckas tajma in den enda bilen som skulle köra förbi vårt hus på hela natten, men sånt är tydligen livet!

I vilket fall så är tre av fyra hästar skadade men två bara lindrigt. Den tredje, Tubbe, var så illa skadad att jag aldrig trodde att han skulle kunna klara sig! Tack och lov inga ben brutna men han var uppsprättad på framben och bringa in till ben på vissa ställen, samt på nosen. Han blödde ganska rejält från såret på bringan så det var min första oro, att han skulle hinna förblöda innan veterinären hann hit. Vi bor ju ganska långt från ingenstans och det skulle ta minst 1½ timme för henne att köra.
Men sedan var prognosen inte så lovande eftersom det gick så djupt och var så stort. Går det inflammation i knäleden eller i benet så är det tyvärr bara den stora sprutan som gäller...

Veterinären gjorde ett jättejobb med att lappa ihop honom och nu står han på boxvila i minst två veckor för att inte slita upp stygnen. Lucky håller honom sällskap för tillfället men vi får se hur det går. Jag har ju bara en jättebox som sjukbox så det finns en risk att de blir less på varandra men jag tycker boxen är för liten för att någon av de stora hästarna skall kunna dela den med Tubbe.
Så nu har jag ett hästjobb framför mig med bandagering, medicinering och så vidare men allt det är värt det bara han klarar sig. Håll tummarna för oss!