Uppdatering Hästmannen

Stig-Anders har varit upp i rätten nu och det har uppmärksammats i TV och på olika forum.
Här Smålandsnytts inslag; Smålandsnytt på SVTplay

Jag har läst en tråd på Alternativ.nu där några begärt ut de offentliga handlingarna från länsstyrelsen samt läst det något mindre opartiska inlägget på http://blogg.aftonbladet.se/spotpix

På ena sidan staketet står de som är helt säkra på att Stig-Anders är fullkomligt oskyldig och helt enkelt blivit utsatt för en häxjakt utan dess like.
På andra sidan står djurskyddsinspektören som är fullkomligt övertygad om att Stig-Anders vanvårdar sina djur och bör ha djurförbud.
Nu är det upp till rätten att avgöra men jag och flera andra tycker att det kanske hade varit en idé att kalla in opartisk inspektör och veterinär som skulle ha kunnat göra en ordentlig genomgång av fallet, besöka hästarna på plats och dokumentera vad de ser. Men nu har djurförbudet redan trätt i kraft så det finns ju inget att se längre.
För även om det nu var så att han misskötte sina hästar så grovt, varför finns då ingen riktig dokumentation på alla punkter som anmärkts? Jag tänker på när han fick ett föreläggande att kalla ut en veterinär för ett blödande sår men när veterinären kommer två dagar senare finns inget sår. Hade inspektören tagit foto på vad hon menat kanske det hade gått att ta på, reagera på rätt grej istället för att gissa och anta. Men föreläggandet ligger ju kvar som en prick i registret. Han får anmärkning på att hästarna får för lite/för dålig mat trots att de är vid gott hull, och inga prover har tagits för att se fodrets hygieniska eller näringsmässiga kvalitet.

Sanningen vet nog bara hästarna, men om han frikänns fast han är skyldig kanske det kan vara en näsbränna för inspektören att faktiskt alltid dokumentera/fota när hon är ute. Och om han är och anses vara skyldig kanske alla de som engagerat sig kan hjälpa honom att antingen bara fortsätta hålla kontakten med sina hästar eller kanske jobba för att förbättra situationen så han kan få förbudet hävt.

Men jag vidhåller att det är lite tragiskt att det får bli en sån soppa om tre hästar som kanske har hovskabb och fått stå inne för mycket om vintrarna, när sånt här - 34 döda djur i en ladugård och intilliggande byggnad händer vart och vart annat år.
Lite skillnad på 34 döda djur (!!!) och 3 hästar som hålls på ett inte helt optimalt vis men i övrigt är friska och välgödda. Men gården med 34 döda djur hade fått två besök tidigare under året med några anmärkningar men inget som var så allvarligt. Däremot hade Hans Sidbäck (känd hästkarl som bor i området) anmält dem för ett år sedan utan att det hände något?!
Mer resurser till Djurskyddet, någon?

Sjalen är guld värd

Jag brukar inte prata så mycket barn i bloggen, men idag och igår hade jag en närmast religiös upplevelse. Igen!
Vi har burit gumman i sjal sedan födseln. Inte jämt och ständigt men tillräckligt mycket för att nära och kära och i vissa fall fullkomliga främlingar tittat lite snett på oss. Numera blir det av förklarliga skäl mycket mer sällan men nu när både hon och jag är sjuk så är det bara jag som duger i vissa situationer och jag har helt enkelt ingen ork. ALLS!
Tänk er en storgråtande tvååring, inget duger och snoret bara rinner. Hopplösheten ligger över huset som en tung blöt filt. Tills sjalen kommer fram! Vips sitter barnet lugnt och tyst på mammas rygg så går vi ned i tvättstugan och hänger tvätt och innan sista plagget hänger på linan så sover barnet djupt. Bara att lägga ned i sängen så kan mamma pimpla honungste i lugn och ro. :-)

sjukast

Det blir bara värre!! Jag är nu mer sjuk än jag var i söndags, trots tepimplande och diverse kurer. Feber, snor, hosta, you name it! Till råga på allt är även gumman sjuk och vi håller tummarna för att hon skall vara frisk nog för dagis snart men det lät inte så när hon hostade så mycket att hon väckte sig själv tidigare på kvällen.
Men min handled börjar vara frisk nog att sticka med i alla fall. Alltid något även om det känns långt kvar till hovverkandet.

Enda ljusglimten är de fyra små kycklingarna som blir piggare och mer morska för varje dag. Idag var det en av dem som tänkte sig hoppa upp på mammas rygg, men hon/han misslyckades.

Kycklingar!!

Jag är rejält förkyld, tur man avklarade jobbveckan intakt iaf :-)
Men jag fick en glad överraskning idag, kycklingarna har kläckts!! Jag trodde inte de skulle komma förrän i början av nästa vecka men det är 19 dagar sedan jag konstaterade att hon lagt sig så det är ju inte supertidigt.
Trots kylan lyckades hon ruva fram fyra kycklingar!!

Efter att bilden tagits har jag burit ut kycklingmat och hängt värmelampan över kycklingburen, jag har tänkt att de skall bo i den närmsta veckan nu åtminstone innan jag släpper ut dem till resten. Det finns lite olika bud över hur man bör göra så det är något slags mellanting.

Rädsla

Jag har blivit ofrivilligt inblandad i ett hästbråk senaste månaden, en hästägare och en (numera fd) medryttare där det skurit sig så totalt att de inte längre ens pratar med varandra vad det verkar som. Och från båda håll möter jag en närmast panisk rädsla för att bli lurad av den andra, eller mig för den delen! (Som om jag sitter på min kammare och smider onda planer för hur jag skulle kunna mjölka intet ont anande människor på pengar...)

Och det har fått mig att tänka tillbaka på en annan episod för några år sedan på mycket närmre håll då ena parten var så fruktansvärt rädd för att bli lurad, trots att det inte fanns någon anledning! Allt sköttes helt enligt det skriftliga avtalet och ägaren var verkligen inte besvärlig eller orimlig på något sätt men fodervärden var ändå så rädd för att bli lurad så det slutade med att de avslutade avtalet. Förutom att hästen hade kunnat ha det bättre så blev min vän så illa klämd att hon slutade med hästar helt och hållet efter det.

Jag undrar vad som kan driva folk till en sådan rädsla för sina medmänniskor? Är det inte jobbigt att tro allt och alla om ont hela tiden? Jag vet inte men jag tror att jag är lite lyckligare i min naivitet, även om den blivit lite bränd i kanterna med åren.

Teknikens under...

Just nu stångar jag huvudet blodigt mot den nya webbutiken. Jag får inga bekräftelsemail när det kommer in en order, allt är inte översatt så jag får sitta och göra det manuellt vilket tar en sån tiiiid! Och betalningsalternativen strular. För tillfället tas ingen postförskottsavgift ut till exempel, jag har inte hittat felet ännu. Men det bjuder jag på när man beställer saker bara för att det varit sånt strul, men när det är bara frakten när folk vill ha provkit, då sätter jag det på faktura och håller tummarna för att de betalar för annars går jag rakt back, ordentligt.
Fakturaalternativet finns men samma sak där, fakturaavgiften tas inte ut. Så passa på! Många bäckar små...

”Allt man behöver veta är att goda och dåliga tider avlöser varandra, försöka lösa problemen vartefter de dyker upp och att vara lycklig när det finns anledningen att vara det” Citat John T Utsi

Bilder

Jag har tagit bilder som jag velat visa men inte hittat sladden så jag kunnat överföra. Så nu blir det lite ketchup-effekt av det hela

Zelda spelar nyckelharpa med sin morfar, min pappa.

Kirah till vänster och Ironia till höger. Bättre ljus än såhär får vi inte vid den här tiden på året, tyvärr. Det kanske inte syns men båda hästarna har bettlöst träns av lindelltyp. Mor min tycker jag är lite galen som rider in hästen på bettlöst men principen är ju densamma och om hon inte lärt sig vad tygeltagen betyder är det lika kört i vilket fall.

Hönan som ligger på ägg, den tokan... Jag har gjort ett litet hus av liggunderlag och gaffatejp som jag täckt med ett lager halm för att hjälpa henne att hålla värmen lite grann.

Mitt nuvarande stickprojekt, Yggdrasil-filten. Det är växtfärgade garner som min mormor ville väva en filt av men jag kan inte väva och hittade ett snyggt mönster på en stickad filt. Så det kommer ta en liten stund men jag tror det blir bra i slutändan.